Axel och Toine

By ORAVSKY VLADIMIR m fl

Subjects: Skönlitteratur

Description: ”(…) Några veckor senare känns den franska drottningen högst närvarande. - Toine… min Antoine… Du modigast av alla mödrar… Vackrast av alla kvinnor… Dina barn var ditt allt… Är det min tur nu? Toine, som jag har längtat… Är jag Dig fortfarande värdig? Smärtan tar överhanden och tankarna blir allt mer otydliga. Han kämpar för att behålla sinnesnärvaron. - Tutto a te mi guida. Allt för mig närmare Dig… Toine, jag ber Dig. Ta emot mig… Han slipper det öronbedövande oväsendet runt omkring honom. Hörseln vill inte längre fungera. Delar av Riddarhuset flimrar förbi. Han ler inombords. Ah, jag kan fortfarande tänka. Varför är jag kvar? Gode Gud, för mig dit jag vill… Först då ger han upp och glider allt längre bort. Smärtan upphör. Tankarna slutar formas. Men hjärtat pumpar in i det sista när hans själ söker Hennes. Axel von Fersen avlider vid 55 års ålder den 20 juni 1810 i Stockholm.” * * * * “Axel och Toine” finns även på engelska – “Axel and Toine” – i Kevin Benns utmärkta översättning ”(...) A few weeks later the French queen’s presence is strongly felt. ‘Toine… my Antoine… Bravest of mothers… Most beautiful of women… Your children meant everything to you… Is it my turn now? Toine, how I have longed … Am I still worthy of you?’ The pain overcomes him and his thoughts become increasingly blurred. He struggles to keep his presence of mind. ‘Tutto a te mi guida. Everything leads me closer to you … Toine, I beg You. Let me come to You…’ He is spared the ear-shattering noise around him. His hearing ceases to function. Parts of the House of the Nobility flash past. He smiles inwardly. Oh, I can still think. Why am I still here? Dear God, take me to where I want to be… At this point he gives up and glides further and further away. His pain disappears. His thoughts cease to take shape. But his heart continues to pump until the end, when his soul searches for Hers. Axel von Fersen dies in Stockholm on the 20th of June 1810 at the age of 55.”